Huvud kontra hjärta i djuraktivism

Huvud mot hjärta i djuraktivism 

(Översättning av artikel från Abolitionist Vegan Society)

Vad finns det för betänkligheter över att använda sitt huvud kontra sitt hjärta i djuraktivism?

Jag skulle vilja fokusera på två frågor:

1) Vad är vårt mål?

2) Vad är vår strategi för att nå vårt mål?

Relaterat till fråga #1: Om en vegan stannar till – verkligen stannar till – och frågar sig själv vad hon har för mål i sitt hjärta för djuren. Då tror jag att de flesta (men inte alla) veganer kommer att säga att det är att få ett slut på utnyttjandet av djur. Knäreflexreaktionen är att säga att alla veganer delar målet av att få ett slut på utnyttjandet av djur, men jag tror inte att det är sant. För att på allvar ha det målet i sitt hjärta så måste man lägga bort en del speciesism. Försåtlig speciesism som de flesta veganer antar att de och andra veganer inte besitter eftersom att de är veganer. Om en vegan med detta synsätt frågar sig själv denna fråga, så finns det två olika utfall: Antingen låter man inte sig själv ha ett ickespeciesistiskt mål såsom en vegansk värld (”Världen kommer inte att bli vegansk under en natt. Således älskar man djur genom att arbeta för att ’förbättra’ utnyttjandet av dem. Eller så arbetar man med en given gren på utnyttjande av djur-trädet”). Alternativt så lägger man bort sin speciesism och omfamnar ett ickespeciesistiskt mål, såsom en vegansk värld.

Denna splittring uppstår när man frågar sig själv om vad man har för mål i sitt hjärta. Och jag anser att det är här som splittringen uppstår mellan den ickeabolitionistiska och abolitionistiska rörelsen. Om man aldrig frågar sig själv om vad man har för mål i sitt hjärta, så kommer man att arbeta med det rådande paradigmet, som är den ickeabolitionistiska rörelsen. Man kommer att arbeta med djurskydd och andra ensaksfrågeskampanjer. Men om man först stannar upp och frågar sig själv denna avgörande fråga. Då och förstå då (om man vill att ens djuraktivism ska bedrivas utefter målet i ens hjärta) är man redo för att börja ställa fråga #2. Med andra ord: Att börja tänka eller prata om strategi innan man har analyserat sitt mål är som att skära bröd innan det är bakat.

När det gäller fråga #2: Om någon har omfamnat ett speciesistiskt mål, så brukar strategin för att nå detta speciesistiska mål vara något i stil med: ”Varenda gärning för djuren hjälper djuren”. Detta gör att varje gärning betraktas som acceptabel och beundransvärd, oavsett om den går hand i hand med målet att avskaffa allt utnyttjande av djur. Typiskt sett så antar veganer att djurorganisationer delar målet om att få ett slut på allt utnyttjande av djur, att ”vi alla vill samma sak” (Trots att närvaron av speciesism i ens hjärta visar att detta inte stämmer.). Abolitionister kritiserar djurorganisationers strategier och taktik och menar att dessa är fullständigt felriktade och inte går hand i hand med målet av att få ett slut på utnyttjandet av djur. Men baserat på ovanstående speciesistiska inställning så möts denna kritik med ilska och med anklagelser om att abolitionister försöker splittra rörelsen. Men kom ihåg att splittringen tog plats innan strategin. Och kom ihåg att vi alla inte vill samma sak. Om å andra sidan någon omfamnar ett ickespeciesistiskt mål om att få ett slut på allt utnyttjande av djur, så krävs det endast lite självutbildning för att inse att det finns effektiva och ineffektiva, snabbare och långsammare sätt att nå målet. Och veganer som har omfatmnat det ickespeciesistiska målet av att få ett slut på utnyttjandet av djur, kommer efter självutbildning fram till insikten att kreativ ickevåldsam vegansk utbildning/aktivism är den mest effektiva och snabbaste vägen till att nå deras mål.

Så i djuraktivism är det första steget att bestämma vad ens mål är. Detta sker i ens hjärta. Då och förstå då bör man analysera olika strategier för att nå ens mål. Detta tar plats i ens huvud.

Om ditt mål är att få ett slut på utnyttjandet av djur, så är du varmt välkommen till att delta i TAVS-aktivism. Många veganer tycker om att börja med TAVS-utmaningen.

Varma hälsningar,
Sarah K. Woodcock, Grundare och ledare av The Abolitionist Vegan Society
Översättning: Anders Branderud