"Låt oss lägga energin på att försöka inspirera de 90 % som inte är vegetarianer eller veganer istället för att döma varandra. Vad som är rätt eller fel är 100 % subjektivt."
Självklart så ska vi inte döma varandra - alltså varandras intentioner. Men man måste kunna diskutera vad som är etiskt och som inte är etiskt utan att döma personen som man pratar med.
Är det subjektivt??
Att utsätta djur för onödigt lidande och döda dem trots att vi inte behöver det för vår överlevnad -- är det subjektivt??
Om djur har ett moraliskt värde --- hur kan då detta vara subjektivt?
Jag blev vegan för att veganer talade klarspråk och fick mig att förstå att ickeveganska val skadar djur, och att vi inte kan rättfärdiga detta eftersom vi kan få vår näring, kläder, osv., från källor som inte skadar djur.
När man kämpade mot människoslaveri för ett par hundra år sen så gjorde man det först och främst genom att visa varför slaveri är fel, inte genom att visa vilka "positiva fördelar" man får genom att inte äga slavar.
De som kämpar mot djurplågeri brukar göra det genom att visa att djurplågeri är fel, inte genom att visa vilka "positiva fördelar" man får genom att sluta plåga djur.
Varför kan vi inte visa varför ickeveganska val är fel? Varför måste det handla om att berätta om fördelar?
Handlar det inte om rättvisa mot ickemänskliga djur? Om att leva en ickevåldsam livsstil som inte skadar andra kännande varelser?
Hur kan detta vara subjektivt?
Det är inte subjektivt om jag skadar hundarna som jag tar hand om. Varför skulle det då vara subjektivt att jag skadar andra djur för bekvämlighet/smakupplevelse/tradition? Om jag väljer att göra det istället för att leva och må bra med djurfria produkter.
Självklart ska vi dela goda recept! Självklart ska vi inspirera andra att äta veganskt! Prata om hälsofördelar, etc. Men jag menar att vi alltid måste poängtera att detta handlar om att leva en livsstil som inte använder andra kännande varelser som egendom, en livsstil som inte utnyttjar djur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar