Hur fattigdom, svält och hunger i världen, beror på ätande av kött och andra djurprodukter

Världshungern – Kopplingen till val av mat: Ett sammandrag
[Översättning av artikel från hemsidan Comfartably Unaware]

Under många av mina föreläsningar så har jag blivit ombedd att diskutera världshungern och hur den hänger ihop med våra matval, eftersom det är en väldigt allvarlig och komplicerad fråga. En miljard människor i världen lider av hunger och sex miljoner människor kommer att dö i svält under detta år, precis som under 2011. Verkligheten i dessa siffror bör vara lika förbluffande för dig som de är för mig.

Vi verkar alla ha en svårighet att förstå hur våra val, särskilt de val som har att göra med det som vi äter, kan påverka något eller någon någonannanstans i världen. Det är så otroligt svårt att se, känna eller sträcka sig längre än det mikrokosmos eller bubbla som vi alla lever i.  Det måste ju vara så att om något inte kan ses direkt med våra ögon så kan det inte vara verkligt.

Trots att det har många komplexa lager så beror världshungern i de flestas ögon p.g.a. fattigdom. Emedan det är sant på den mest enkla nivån,  så är den djurbaserade matproduktionen direkt ansvarig för många utav faktorerna som påverkar hunger, svält och även fattigdom.

Detta samband mellan det  djur (boskap och fisk)-baserade matproduktionssystemet och världshungern är självklart drivet av efterfrågan för dessa produkter, och kan hittas i generaliserade globala faktorer, likväl som på en väldigt lokal bas, eller regionalt inom länder med stora hungersnivåer. Tillsammans så uttrycker sig dessa två kategorier av faktorer  (globalt och lokalt) lömskt på många sätt.

Det finns primärt två grupper av folk som lider från denna fattigdoms-hunger-cykel – cirka 33% av dessa bor i mer urbana miljöer (detta är fallet med dem som finns inom USA och andra utvecklade länder), emedan de andra 2/3 bor i lantliga och mer outvecklade länder. För båda grupperna, så påverkar i slutändan djuruppfödningen och ätandet av djur (boskap och fisk) vår globala gemenskap, matpriser, mattillgänglighet, beslutsfattande och även utbildningen för att förbättra jordbrukssystemen i dessa utvecklingsländer. Globala faktorer inkluderar kontroll av utsädetillverkning och prissättande, i första hand för matgrödor av stora företag såsom Monsanto och DuPont (Pioneer), köpa och sälja spannmål inklusive terminsaffärer av Archer Daniel Midland, Cargill och via processandet/slakthusen och paketering av Cargill, Swift, Tyson och JBS. Dessa få men väldigt stora och kraftfulla företag kontrollerar mer än 65% av allt utsäde och spannmål, och över 80 procent av de slutliga djurprodukterna i världen. Det är en väldigt monopoliserad produktion med ekonomiska system som tillverkar spannmål på den ena sidan och som spyr ut kött på den andra sidan. Detta orsakas av den globala efterfrågan efter kött (allt boskap) och att kulturella, sociala, politiska och ekonomiska influenser är fortsatt starkt stödjande för en fortsatt dominans av dessa stora företag; och kött, mjölk, och fisk-industrier i allmänhet, som i sin tur bestämmer hur globala resurser används (land, vatten, regnskogar, hav, atmosfär, biologisk mångfald,etc.), hur mycket pengar som spenderas, och hur riktlinjer bestäms. Efterfrågan för djurprodukter i utvecklade länder driver också depletitionen i u-länder, likväl som den förvärrar fattigdom och hunger.

Inse att 82% av världens svältande barn lever i länder i vilka mat matas till djur som sedan dödas och äts av väldigt många människor i utvecklade länder såsom USA, Storbritannien och länder i Europa. En fjärdeldel av allt sädesslag som avkastningras i tredje världen-länder ges nu till boskap, i deras eget land och utanför.

Globalt sätt, även med extrema klimatändringar, så kan vi avkastningra tillräckligt mycket  spannmål för att föda dubbelt så många människor som det finns i världen. År 2011 så var det en rekordskörd av spannmål i världen globalt på hela 2,5 miljarder ton, men hälften av detta matades till djur i kött- och mjölkindustrin. 77 procent av allt grovt spannmål (såsom majs, vete, havre,  etc.) och över 90 procent av all soja i hela världen matades till boskap. Så helt tydligt så är inte problemet  hur vi kan avkastningra tillräckligt mycket mat för att föda de hungriga, utan var all denna mat som vi avkastningrar globalt tar vägen, i tillägg  till andra faktorer såsom prissättning, att bestämma policies, och utbildning. Detta kommer helt säkert att mer bli en viktig fråga då vi kommer att vara mer än 9 miljarder människor innan år 2050.

På en lokal basis, så förevigar djurbaserat jordbruk både fattigdom och hunger. Detta är ett faktum både i urbana, industraliserade länder, som påverkas av alla ovannämnda faktorer, eller i lantliga utvecklingsländer.  För att ta ett exempel, i Etiopien så betraktas över 60 procent av befolkningen som hungrande eller svältande, och trots detta så har de över 50 miljoner boskap i deras land (en av de största hjordarna i världen), som helt i onödan äter deras föda, land och vatten. Mer än 2/3 av Etiopiens matjordar har förlorats p.g.a. uppfödningen av boskap. Många andra länder i Afrika och i Amazon-regionen som lider av hunger föder ineffektivt upp boskap på bekostnad av deras jordmån,  lokaliserade klimat och andra resurser, medan de avkastningrar endast en bråkdel av den mat som de kunde ha avkastningrat om de istället avkastningrade plantbaserad mat. Detta sker p.g.a. väldigt kraftfulla kulturella faktorer till att föda upp boskap, likväl en efterfrågan globalt och av omgivande länder.

Mer än 66% av världens fattigaste människor (de som lever på mindre än $2 eller mindre dagligen) bor i lantliga områden och förlitar sig på naturliga tillgångar för deras överlevnad. En global efterfrågan och produktion av fisk och boskap har reducerat traditionella fiskbestånd och decimerat koralrev för ursprungsbefolkningar som lever på kustar och öar [Not översättare: Alla individer har en rätt att inte bli påförda moraliskt lidande och det är moraliskt fel att döda fiskar.],  skrumpnat och segmenterat flera miljoner år gamla skogar. Detta kommer endast att förvärra fattigdomen och hungern i världen p.g.a. emedan de är långt ifrån de som äter djurprodukter, så är detta världen för den lokala befolkningen och de verkliga naturliga resurser som de har förlitat sig på i århundranden.

 

Så, hur skulle en konvertering till plantbaserade, lokala jordbrukssystem ändra detta? Hunger och fattigdom existerar i många fall som ett cirkel-fenomen, i vilken den ena förevigar den andra. Att adressera hungersfrågan kommer att hjälpa att lösa fattigdomsfrågan. Det har visat sig att tillväxt i jordbrukssektorn i ett u-land är två gånger så effektiv som tillväxt i andra områden, inklusive ekonomi.  Detta beror på att i Afrika och de flesta u-länder i vilka det finns fattigdom och hunger så är mer än 75% av arbetarna involverade i jordbruket. Etiopiens inkomst är till 95 % beroende av jordbruket. Jordbrukstillväxt är nödvändigt, men det måste vara en tillväxt i organiskt plantbaserade system , eftersom att detta är det mest effektiva användningen av deras resurser, av vilka många redan har minskat  kritiskt, såsom vatten och land.

Istället för att använda deras mat, vatten, jordmån och massiva mängder av land och energi för att föda upp boskap, så kan Etiopien t.ex. växa teff, ett antikt och ganska näringsrikt spannmål. Sjuttio procent av allt deras boskap föds upp pastoralt i höglanden av landet, på vilka mindre än 100 pounds kött och färre än några gallons (en gallon är 4 liter) mjölk per 4000 m^2. Om detta land användes till att växa teff, kunde etiopiernas producera mer än 2000 pounds mat per 4000 m^2 utan någon vattenirrigering. Slutprodukten kunde förse med en mycket större del  av den välbehövda näringen och även stimulera förbättrad ekonomi med företagsmöjligheter att sälja teff (och även många andra grödor) till andra länder. Således skulle en konvertering till ett plantbaserad matsystem för lokala regioner i utvecklingsländer föda många fler människor med näring med en mer effektiv användning av deras resurser, förbättra växtligheten över lång tid och skapa ekonomiska möjligheter, vilka alla skulle bidra till att bryta fattigdomen och hungerscykeln.

Nästintill alla som forskar inom detta ämne är överens om att emedan det finns många komplexa lager av influenser som är relaterade till hunger, och att kriget, de förtryckande regimerna och extrema klimatförhållanden, alla spelar en roll, så är de mest signifikanta faktorerna fattigdomen, bristen på naturliga resurser och ineffektiv användning av resurserna som dem har. Och trots att influenser med säkerhet också har en koppling till fattigdomen, så är den mest signifikanta  långtidsfaktorn som kan ändras, utvecklingen av nya plantbaserade organiska jordbrukssystem och utbildningen om hur man gör detta. Det är det vi har mest kontroll över och det är det som har det mest betydelsfulla inflytandet.

 Det måste dock börja med utbildning och ett exempel på detta kan hittas i Machakos-distriktet i södra Kenya. Detta är ett fattigt område både ekonomiskt såsom sett från hur fertil jordmånen är; och en stor dela v tiden så befinner de sig mitt i en ostabil, om inte förtyckande , regering.
Icke desto mindre,  så infördes ett program som utbildade kvinnliga jordbrukare,  (mer än 50% utav jordbrukarna i afrikanska länder är kvinnor) tekniker såsom erosion och regnvatten-kontroll med terracing. De började att fokusera på organisk, plantbaserad föda istället för boskap eller grödor för djurföda, och deras avkastning ökade med mer än 50% nu när de använde sin avkastning för att föda fler människor och även för att skapa affärsmöjligheter som säljer saker såsom gröna bönor till andra länder.

I utvecklingsländer på andra ställen, har organiska plantbaserade system visat sig ge förbättrade avkastning med så mycket som 400%, med ett genomsnitt på 150%. Emedan de flesta forskare och organisationer inblandade i den svåra situationen av länder i hungersnöd, känner att man ska satsa energi och pengar på en förbättrad informationsteknologi, en ökning av intensiva boskaps-operationer, och att fostra en fortlöpning av kulturella driften, så kan jag se många svårigheter med ett sådant tillvägagångssätt. Istället så känner jag att betoningen ska läggas på utbildning, att omdefinera ordet avkastning utöver konsumptionsökningen på kort sikt, och att förse med vägledning för införandet av ett helt organiskt plantbaserat jordbrukssystem. Detta är det bästa sättet att förbättra jordmånsfertilitet för framtiden, att förse med den mest näringsrika maten till det lägsta priset för miljön och omgivningen, medan man öppnar dörrar för ekonomiska möjligheter; alltså,  man möjliggör för dem att ”mata sig själva”, samt skapar mat, ekonomi, och ett säkerhetsskydd som finns oavsett vad som förtyckande krafter kan omge dem med eller vad än de möter.

Vi måste komma ihåg att utöver det att klimatändringar och extrema väderförhålllanden från översvämmningar till torka uppenbarligen har en påverkan, så orsakas många av de jordmånsfertilitets-problem som utvecklingsländer i Afrika och annorstädes ,som har höga nivåer av hunger och undernärming  brottas med, av hur de har hanterat (eller misskött) deras egna jordbrukssystem över de senaste 100 åren. Det vore svårt att beskylla någon annan anledning än deras användning av boskap – deras fullständiga kulturella beroende av boskap. I många områden i Afrika, så har misskötning av boskapshjordar orsakat allvarlig överbetning, skogsskövling, och efterföljande erosion  och slutligen ökenspridning. I genomsnitt så har mellan ½ till 2/3 av jordmånen förlorats genom fullständig jordmånförlust. Genom att fördela  de 2,5 miljarder ton spannmål som avkastningen globalt sätt ger till människor istället för djur, genom att eliminera boskapsbaserade jordbrukssystem lokalt och globalt, utbildning av alla små intressenter och regeringar I utvecklingsländer för att driva fram organiska plantbaserade system, och självklart ett ökat globalt medvetande av dessa frågor och en utveckling av ett kollektivt medvetande, kommer att bidra till att utplåna världshungern likväl som många andra problem utmed vägen.

FN’s World Hunger Service och Mat- och jordbruks-organisation uttalade sig år 2011 om världshungern: ”Det primära problemet är att många folk i världen inte har tillräckligt med land för att odla, eller inkomst att köpa, tillräckligt med mat”.

Och i detta så ligger problemet – förklaring till varför det inte har blivit några framsteg. Detta uttalande illustrerar livligt den ganska trångsynta, förenklade synen av den institutionen som leder ansatser att lösa världshungern.

Låt oss göra vår del i att reducera världshungern och fattigdomen genom att öka medvetenheten om en ändring till en helt och hållet plantbaserad diet.  Låt oss väcka upp och mobilisera det kollektiva medvetande. Vi kan göra detta.

Inspirera medvetenhet nu!

--- Slut på artikel
Mer information om det etiskt rätta i att bli vegan, och hur det minimerar växthusgaser och räddar vår omgivning, och tusentals miljarder djur som nu dödas av människan varje år, och tusentals arter som utrotas varje år p.g.a. människans skövling av regnskogar och annan förstörelse av naturen.

---Skrivet 11.05.2013:

Om alla åt en plantbaseraddiet utan djurprodukter så skulle maten
räcka till alla i världen, vi skulle utrota fattigdom och krig. Vi skulle kraftigt minimera växthusgaserna.:
http://bloganders.blogspot.no/...
Vi kan sluta att skada och döda djur, som har samma rätt att leva som vi, som har sitt egna syfte, som älskar och värderar sina liv lika mycket som vi värderar våra liv, vi kan sluta förstöra deras familjer och vänskapsrelationer, för en "smakupplevelse", bekvämlighet, vana eller tradition.
Rekommenderar boken World Peace Diet av Will Tuttle, en fantastisk bok
om hur våra matval, och det massiva lidande, orättvisor, och dödande,
som vi utsätter 60 miljarder landlevande djur, som vi äter, varje år,
orsakar den fattigdom, svält, krig, och lidande som finns i vår kultur
(finns på t.ex. Spotify). Som vi sår får vi skörda.