Varför och hur jag blev vegan

Jag blev inte vegan för att jag älskade djur, för att jag kände en stark tillhörighet med djur eller för att jag haft husdjur som jag varit väldigt bunden till. Min familj har haft katt, akvariefiskar, och mina systrar har haft kaniner. Jag har tyckt om djuren, men inte varit jättebunden till dem. Jag blev vegan i oktober 2012 när jag förstod att det är etiskt fel att döda djur för mat, kläder, hy
gienprodukter, djurförsök, underhållning och alla andra syften. Det enda som behövs för att bli vegan är att man vill göra det som är moraliskt riktigt och att man menar det är fel att skada och döda djur om det går att undvika.

Jag har åtminstone de senaste 13 åren velat göra det som är etiskt rätt, men jag har många gånger misslyckats och jag har haft många värderingar som varit motsatsen till det som är etiskt rätt. Tänk så oerhört fel det kan bli trots att man vill göra det som är rätt.

Jag hade en väldigt nära kompis som inte åt kött under några år när jag gick i gymnasiet. Under den tiden så blev jag för en period övertygad om att det var fel att konsumera kött, så jag slutade med det. Tyvärr så ersatte jag köttet med mycket mejeriprodukter och jag förstod inte att produktionen av dessa produkter utsatte djur för onödigt lidande och död i samma utsträckning som produktionen av kött. Jag mådde inte helt bra på den dieten, jag tror det berodde främst på att magen reagerade dåligt på alla mejeriprodukter som jag åt. Detta var nog en bidragande anledning till att jag slutade med min diet, och en mer fundamentalistisk kristen tro fick mig att tro att mitt val var etiskt riktigt. Om någon skulle försökt utmana mitt tänkande, och skulle använt sig av övertygande argument, så är jag ganska säker på att det skulle lyckats.

Under följande år så trodde jag som de flesta andra att det var okej att äta kött, men att man måste behandla dessa djur väl. Under ett halvårs tid hade jag en vegetarisk kompis som regelbundet postade bilder på djur som far väldigt illa i djurfabriker; jag tyckte bilderna var fruktansvärda, men eftersom bilderna fokuserade på behandling, och inte allt användande och dödande av djur, så ändrade de inte hur jag tänkte om djur och såg på djur.

I september 2012 stötte jag på en Facebook-grupp, i vilken man argumenterade för att det är etiskt fel att döda djur för mat. Efter en del studerande och argumenterande så kom jag fram till att jag inte har någon rätt att ta deras liv, och att det är fel att ta deras liv för mat, kläder, osv. Några veckor senare så förstod jag att djur blir utsatta för lidande och i slutändan blev dödade i produktionen av ägg och mjölk, och jag slutade således även med dessa produkter, eftersom att jag inte vill delta i att utsätta djur för onödigt lidande och död. Jag slutade även upp med att köpa produkter av läder, dun och annat djurmaterial, och efter ytterligare ett par veckor åt jag min sista honung, som en kompis bjöd mig på, under tvivel om detta var rätt eller inte.
I början när jag argumenterade med andra fokuserade jag på hur djuren blir behandlade och att det alltid är fel att ta deras liv. De kom med en mängd olika ursäkter för att inte vara vegan, och jag visste inte hur jag bäst skulle besvara alla dessa.

I början så delade jag mycket som fokuserar på behandling, och inte på all användning, men efter att jag kom i kontakt med abolitionistisk veganism fick jag en mycket stabilare grund och kunde börja argumentera på ett mycket effektivare sätt (se bl.a. denna hemsida: https://www.facebook.com/LiveVegan ). Om vi ska ändra paradigmet om hur vårt samhälle ser på djur, så måste vi argumentera utifrån djurrätt och emot all användning av djur; och inte utifrån djurskydd som endast fokuserar på behandling, och menar att det är okej att döda och använda djur om dessa djur har blivit ”humant behandlade och slaktade”. Vi måste undvika att förespråka djurskyddsreformer och ensaksfrågekampanjer.

Skriv gärna i en kommentar om vad som fick att bli vegan.

Vidare läsning:
Veganska funderingar, tankar, dikter

Anders Branderud